Ja, vem är jag egentligen, men det ni borde veta vi det här laget är att mitt namn är Emelie, Emelie Almqvist.
Jag är 18 år (skönt att kunna säga det nu, hehe) jag är blondin och är född blondin men va brunett kanske ett halv år förra vintern, drivdes från en början men trötta efter en tid. Jag har koralblåa ögon skulle man väl kunna säga, men på dagen när solen ligger på är dom ljusblåa. Jag är 165 cm lång och bor i Stocholm, mitt i stan eller 9 minuter från city, på Kungsholmen Fridhemsplan med mamma och med pappa i Solna, Varannan vacka. Trivs på båda ställerna, riktigt mycket. Jag har bott på Kungsholmen nästan i hela mitt liv, förutom när våran lägenhet renoverades för massvis med år sen bodde då ett år i en skit lägenhet i fredhäll blää..
I Solna har jag bott sen 1998 tror jag att det var.
Jag har en syster som heter Josefine Söderqwist, hon fick pappas efternamn. Vi har inte samma mamma men samma pappa, men säger inte att hon är min halv syster, för hon är min syster. Hon är född 1998 alltså 12 år, tiden går så snabbt. Vi träffas varannan vecka då vi båda är hos pappa.
Jag går i tvåan i gymnasiet men skulle egentligen gått i trean vi det här laget. Stockholms hotell & resturang skola. Jag har en pojkvän & massa underbara vänner som jag är så otroligt glad över att jag har.
Mitt liv har varit bra under mina 18 år på jorden, såklart det har gått upp och ner men alla dom gångerna har jag alltid klarat mig.
Jag mådde extremt dåligt under hösten 2010 pga av mina ppiller som jag började med i sommras, jag blev deprimerad åt dåligt, sov dåligt, skolkade mycket i skolan. Jag grät för ingenting bråkade med mamma hemma. Ibland med pappa. Bråkade mycket med Johan (min pojkvän) om obetydliga saker. Mådde dåligt över det så det blev bara värre och värre med allt. möte med rektorn i skolan. Tills vi förstod att det var ppillerna, jag slutade med dom och mådde så mycket bättre, inge mer bråk, inga mer skolk eller sena ankomster.

I högstadiet gick jag i Stadshagsskolan, sämst skola, men lärde känna en speciell person som jag önskar idag att jag hade kontakt med.. Maria. Tyvärr pratar vi inte lika mycket längre. knappt något alls och jag saknar henne. Hon va min bästavän.
Vi bodde hon varandra, delade på allt. Precis allt.
Jag har haft min kille i snart 2 år (i sommar) trodde det skulle vara ett förhållande som skulle vara i 3 månader om inte mindre, vi har gått igenom mycket tillsammans som ingen annan vet något om. Jag kan berätta allt för dig, precis allt. Vi träffas varje dag, vissa sa förut "ni kommer tröttna på varandra om vi ses varje dag" men nej så är inte fallet för oss.
Johan är min bästavän, min kärlek, min livsglöd, det är han jag lever för.
Och så får jag inte glömma min underbara bästavän Caroline Brandt.

Jag är en väldigt glad och social person. Men kan också va världens drygaste, om man ser mig på stan eller någon annanstans så är det kanske inte någon rolig blick att få, men märker det inte själv.

Ja det där va lite smått från mig :)